Ofta när psykoterapi eller psykologisk behandling kommer på tal, möter man idag begrepp som psykodynamisk psykoterapi, psykoanalys,
systemisk terapi eller kognitiv beteendeterapi. Ofta ställs de mot varandra och presenteras som konkurrerande motpoler. Detta leder till olyckliga missförstånd, där man lätt får intrycket av att den ena är bättre än den andra.

I själva verket visar forskningen att många olika metoder är bra och verksamma och att det inte går att urskilja någon enda som överlägsen alla andra. De flesta studier tenderar att koncentreras till någon specifik teoribildning ( t ex psykodynamisk eller beteendeterapeutisk) för att resultaten ska bli så entydiga som möjligt. Sidoeffekten blir en ofta onödig polarisering mellan inriktningarna. Det finns många metoder som på olika sätt förenar psykodynamiska och kognitiva/beteende- terapeutiska tankesätt.

Psykoterapiforskningen visar att det som förefaller viktigast är att ett fungerande samarbetsklimat kan utvecklas inom relationen mellan terapeuten och den sökande. Sedan gäller det att hitta rätt metod för rätt person – för vi är alla olika och svarar olika bra på olika förhållningssätt.